Då var vi hemma från några händelserika dygn i Stockholm! Vi åkte upp i torsdags och redan på vägen tycker vi att Emmy är ovanligt slö och varm och väl framme blir det bara värre. Hon är kokhet, gnällig, trött och öm i kroppen, hon gnäller varje gång man tar tag i henne. Vi ringer sjukvårdsupplysningen och de tycker att vi ska åka in med henne så vi tar oss till akuten på Huddinge sjukhus där vi får hjälp imponerande snabbt.
Febern visar på 38,8 grader trots att hon har Alvedon i kroppen. Läkaren börjar med att kolla i öron och hals men det ser bra ut så då ska det tas en massa prover. Genom ett stick i Emmys långfinger skulle de fylla två provrör med blod... gud vad de slet i det stackars fingret. Och Emmy vrålade, sparkade och slet, det var riktigt hjärtskärande. De klistrade också fast en slags urinpåse innanför blöjan, för att samla urin till ett urinprov.
Sen var det bara att försöka få i henne vätska så att hon skulle kissa. Två gånger kissade hon också men det läckte ut i blöjan...
Vid det här laget var Emmy som en varm degklump som bara ville ligga i famnen och sova, stackars lilla tjejen. Alldeles slapp och knappt så man kunde få kontakt med henne. Efter en Ipren blev hon som tur var bara piggare och piggare, det var så skönt att ha tillbaka vår lilla Emmy :)
Till slut fick de några droppar urin och konstaterade att det inte var urinvägsinfektion, och det enda de kunde hitta på blodproverna var en förhöjd sänka. De trodde att hon fått någon slags virusinfektion som kroppen själv skulle ta hand om. Och eftersom hon var såpass mycket piggare tyckte de att vi skulle åka tillbaka till hotellet och höra av oss om hon blev sämre igen. Det blev hon som tur var inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar