Saknaden

Man tror att saknaden ska minska efter några månader. Den har den inte gjort. Det går inte en dag utan att jag tänker på pappa och tårarna vill tränga fram varenda gång jag ser honom framför mig. Tänk att man kan sakna en person så mycket.

Det känns orättvist att han inte får vara med i allt som händer. Att han inte får se Emmy växa upp, provköra den nya båten, vara med på sommarens grillkvällar och allt annat som händer i vardag och fest.

För hans egen del var det säkert det bästa sättet att somna in på, snabbt, smärtfritt och utan att behöva ligga sjuk innan. Men det betyder också att man inte hinner förbereda sig. Inte hinner tänka tanken att han ska försvinna. Och då blir det så mycket svårare att förstå när det väl händer. Förstå att han är borta för alltid.