Dags att skriva ner hur det gick till när Gabriel kom till världen, medan man ännu har det någorlunda i minnet.
Vid det sista barnmorskebesöket bokade hon in en tid till förlossningen åt mig, på söndagen den 14 april. Då hade jag gått 15 dagar över tiden, eftersom bebisen var beräknad till den 30 mars. När jag träffade en läkare för någon månad sen kom vi överens om att sätta igång förlossningen enbart om det gick att ta hål på fosterhinnorna, annars skulle det bli kejsarsnitt direkt. Jag fick således träffa en läkare som undersökte mig och konstaterade att det inte gick att ta hål på hinnorna. Dessvärre ville han inte följa det som stod i min journal direkt utan försökte övertala mig att testa någon annan metod för igångsättning. Såklart blev vi villrådiga men efter att ha diskuterat fram och tillbaka en liten stund bestämdes det ändå att det skulle bli kejsarsnitt. Vi ville ha det så fort som möjligt så han kollade om det fanns några lediga operationstider under dagen, och återkom med beskedet att som det såg ut just då fanns det lediga tider fram på eftermiddagen. Vi fick åka hem för att komma tillbaka kl 16.
När vi återkom gick det hela ganska snabbt. Vi fick vänta medan de kollade upp om det fortfarande fanns en ledig tid. Det fanns det och redan 17.15 skulle vi vara inne på op. Jag fick duscha och få kateter och dropp satt. Mathias fick gröna kläder och vi kördes iväg. Väl inne i op-rummet fick jag vänta en stund på narkosläkaren som sedan kom och satte ryggbedövningen. Sen satte de igång och jag tyckte det hela tog väldigt lång tid denna gång. Liksom förra gången blev jag väldigt illamående, vilket ska bero på en kombination av narkosmedlet och att blodtrycket sjönk mycket. Det blir också väldigt tungt att andas. Efter en evighet hörde vi så ett ilsket bebis-skrik till vår lättnad :) Klockan var 18.05 när en 52 cm lång och 3810 g tung kille hade anlänt och han fortsatte skrika ilsket ända tills de la honom på mig. Där fick han ligga en stund innan han och Mathias gick tillbaka till vårt rum på förlossningen.
Jag fick ligga kvar ett tag och bli ihopsydd och sen vidare till intensiven (för att postop är stängt på helgerna) där jag skulle ligga till bedövningen började släppa och allt var stabilt. Efter vad som kändes som en hel evighet kom så Mathias och Gabriel dit också, det var sååå tomt att ligga där utan dem.
Jag mådde fortsatt illa och spydde några gånger så de ville ha kvar mig där en liten extra stund, men nån gång innan midnatt fick vi så komma till vårt rum på BB. Första natten var det inte mycket sömn, det var svårt att sova med slangar och grejer, Gabriel ville äta ganska ofta och sov bäst på mig och då var det lite svårt att koppla av. Man var inte riktigt van vid en sån liten skör varelse.
På måndagsmorgonen blev jag fri från alla slangar och fick testa att resa mig upp, och det gick fint. Ont i ärret såklart men annars kände jag mig ganska rörlig omgående och började fundera på när man kunde åka hem :) Gabriel blev läkarundersökt på förmiddagen, och det gick bra. Mathias lämnade oss vid lunchtid för att åka hem till Emmy så sen fick jag och Gabriel klara oss själva. Det gick faktiskt bra, det som var mest klurigt var att hämta matbrickan i lunchrummet.
Personalen tyckte jag var såpass pigg så jag fick lov att åka hem redan på tisdagen. Det var skönt att komma hem och jätteroligt att få se Emmy igen. Syskonens första träff gick också bra, hon var lite avvaktande men har både då och sedan dess bara varit snäll mot sin lillebror och går ofta fram och gullar med honom.
 |
| 1,5 timme gammal <3 |
.jpg)
